Jag har mycket i huvudet. Jobbsamtal tidigare i veckan gjorde att man blev lite tagen ner till verkligheten. Jobba?? Jag?? Näääääää – är jag inte mammledig för alltid?? Idag skulle jag egentligen på ett infomöte kombinerat samtal om jobbsituationen framöver, men eftersom jag har Hugo hemma och Beata inte får vistas bland så mycket folk (en egentagen regel då hon är väldigt känslig för infektioner) så ska jag dit ev nästa vecka. Men tankarna snurrar och ja, det känns inte så roligt faktiskt. Mammaledigheten skulle vara förevigt.

MEN – Idag smäller det. Häromdagen ringdes det ett samtal men rätt person var inte inne. Imorgon ska det jagas och förhoppningsvis kan vi få veta lite mer och därmed förhoppningsvis planera vidare och drömma vidare. Allt är hemligt hemligt. Men jag och min kompis som ska göra detta projekt tillsammans är verkligen laddade och inspirerade!!! Håll tummarna för oss!!