Det är vinter fortfarande. Snön vräkte ner så sent om iförrgår här på ön. Jag är SÅ LESS!!! Vår “stegtävling” på jobbet har inneburit många långa kvällar ute på isgatorna. Häromdagen trillade jag dit rejält och ja, det var ju inte först gången man låg och kravlade på marken. Ont i knäet har jag efter den vurpan och tyvärr är det väl inte sista gången man ligger ner ute på gatorna hellre… Tänk om det varit barmark så mycket roligare den här stegtävlingen varit?!
Jag är så trött på min kamera. Den är konstig och har varit så ett bra tag. Min systers “lillebrorsvariant” av min kamera är mycket bättre än min, så nått konstigt är det. Visst, den är 3 år gammal men ändå… jag vill kunna få ut mer utav den!! Så nu har jag börjat snegla på ny och kommit fram till att satsa på en Canon EOS 550 faktiskt tillsammans med 18-135 objektivet till som jag läst en hel del bra om. Den finns ännu inte till försäljning ännu så jag har tid på mig att vela vilket kan vara bra men suget efter en ny kamera är stor. Tur då att jag har bröllop inbokade i sommar som ger lite extra pengar som kommer betala den nya kameran!
Oh vad LYCKLIG jag är för just detta projekt. Jag har LÄNGTAT. Det var inte så jobbigt som vi trodde hellre, det gick snabbt och lätt. Lite återstår men efter 3 års väntan så är jag lycklig för det lilla. Vad vi gör?? Trappa vid altanen. Kantsten och sedan diabassingel emellan. Det kommer bli finfint det här…
Förra året gjorde vi äntligen iordning vår entre, men en lite större plantering med blommor. Nu känns det verkligen att man blir välkomnad när man går uppför vår gång. Det enda som saknas är att vi ska ha vit stäppsalvia även i kanten vid planteringen, så som vi har på andra sidan, men vi har inte fått tag i några vita stäppsalvior i år ännu, får se om vi hittar några nu i höst.
På altanen som man kommer till om man går gången till vänster har jag satt vår ärvda vita bänk och på den ett litet arrangemang. Egentligen vill jag ha denna soffan ute i trädgården men i väntan på att jag kan och vågar mig på att gjuta en betongbänk så får den stå där och vara fin.
Vi har en hel del projekt kvar i trädgården ännu. Garaget och vissa delar på huset måste målas den sista strykningen och även så planket vi gjorde förra året. Vi hoppas på en lång och fin höst så man kan fixa lite utomhus då också. Sedan har vi även diabas singel och kantsten som vi ska göra en trappa vid altanen kvar att göra också. Ja, man har alltid mycket att göra när man har hus!!
Tänk att vi faktiskt lyckades. Måste säga att jag är enormt imponerad över sambons snickeri-kunskaper och över hans tålamod med bygget. Resultatet av bygget är mycket uppskattat av barnen som leker massvis i den redan. Så härligt att se dem tillsammans och hur deras lek blir på ett helt annat sätt när det är i “deras värld”.
Inte så illa byggt va – vi är ju faktiskt två civilekonomer med inga snickerikunskaper alls…
Kommentarer: